Kvantitativ och kvalitativ metod
# (Wiedersheim-Paul & Eriksson, 1991, sid. 62). [Utgått i (Wiedersheim-Paul & Eriksson, 1997)?] Den väsentliga definitionen härvid är att ”modeller där inte alla variabler är kvantitativa kallas … kvalitativa”. Således kan en kvalitativ studie innehålla kvantitativa variabler men inte tvärtom.
Följande tabell från Holme & Solvang (1991, sid. 86) gör en översiktlig jämförelse av kvantitativa och kvalitativa metoder. Jag håller inte med på vissa punkter. Holme & Solvang tillstår att det är en idealiserad bild. Detta är ytterligare ett exempel på för- och nackdelar med tabeller och figurer.
Kvantitativa metoder
Kvalitativa metoder
1. Precision: forskaren eftersträvar en maximalt god avspegling av den kvantitativa variationen.
2. Ringa information om många undersökningsenheter; går på bredden.
3. Systematiska och strukturerade observationer, t ex enkät med fasta svarsaltemativ.
4. Man intresserar sig för det gemensamma, det genomsnittliga eller representativa.
5. Avstånd till det levande: insamlingen av information sker under betingelser som skiljer sig från den verklighet man vill undersöka.
6. Man intresserar sig för åtskilda variabler.
7. Beskrivning och förklaring
8. Åskådare eller manipulator: forskaren iakttar fenomenet utifrån och strävar efter en roll som observatör. Variationen för variabler kan manipuleras fram.
9. Jag-det-relation mellan forskaren och den undersökte.
1. Följsamhet: forskaren eftersträvar bästa möjliga återgivning av den kvalitativa variationen.
2. Riklig information om få undersökningsenheter; går på djupet.
3.Osystematiska och ostrukturerade observationer, t ex djupintervju eller intervjumall utan fasta frågor eller svarsalternativ.
4. Man intresserar sig för det säregna, det unika eller det eventuellt avvikande.
5. Närhet till det levande: insamlingen av information sker under betingelser som ligger nära den verklighet man vill undersöka.
6. Man intresserar sig för sammanhang och strukturer.
7. Beskrivning och förståelse.
8. Deltagare eller aktör: forskaren observerar fenomenet inifrån. Han vet om att han påverkar resultaten genom det faktum att han är närvarande. Han kan även deltaga som aktör.
9. Jag-du-relation mellan forskaren och den undersökte.
Ur sociologens synvinkel (Starrin m fl, 1991, sid. 9) har det historiskt sett rått ett motsatsförhållande mellan kvantitativ och kvalitativ metod som olika skolor gett uttryck för :
”Valet mellan kvalitativ och kvantitativ metod som källa till kunskap har förblivit ett olöst dilemma alltsedan de gamla klassikernas dagar. Medan Emile Durkheim för dagens sociologer symboliserar embryot till positivismen och den hypotetiskt-deduktiva metoden, så står Max Weber för en förståelseinriktad metodologi, där den handlande aktören och dennes subjektiva upplevelser lyfts fram och analyseras. Debatten mellan företrädare för dessa grundläggande kunskapsteoretiska perspektivskillnader har till och frän varit hätsk.
Vilka är då i korthet argumenten för respektive perspektiv? För den kvantitativa metoden är huvudargumenten: reliabilitet, representativitet, reproducerbarhet, kumulativitet, verifierbarhet och inte minst tillgången till klart angivna metodregler. För den kvalitativa metoden är huvudargumenten: förståelse, intersubjektivitet, teorigenerering, validitet, upptäckt, variation och kanske framför allt nyfikenhet.”
 
Inom informatik har vi all anledning att se de båda inriktningarna som komplementära. Även sociologer som Starrin m fl (1991) vill integrera de två positionerna (sid. 13). Det andra stycket ovan är starkt sammanfattande och bör diskuteras bl a med hänvisning till andra faktorer.
En tydlig skillnad mellan kvantitativ och kvalitativ forskning är att i det senare fallet är forskaren undersökningsinstrumentet i högre grad. En kvalitativ studies validitet är beroende av forskarens färdigheter (skills), kompetens och systematik (rigor) i fältarbetet (Patton, 1990, sid. 14). Frågan är då hur det blir med objektiviteten i en kvalitativ studie? Patton (1990, sid. 58) föreslår det något motsägelsefulla begreppsparet empatisk neutralitet(empathic neutrality). Patton menar med uttrycket att empati är en attityd gentemot de människor man möter i en studie medan det resultat som mötet skapar ska behandlas neutralt av forskaren. Neutraliteten inför "fakta" kan till och med underlätta kommunikationen med respondenterna genom att inte (be)döma för hastigt. Det är svårt för en ny forskare att hantera empatisk neutralitet eftersom vi i daglig kommunikation blandar kunskap och omdömen, tanke och känsla. Längre fram skriver Patton (1990, sid. 317) om intervjuer att "Rapport is a stance vis-à-vis the person being interviewed. Neutrality is a stance vis-à-vis the content of what that person says." Rapport är en psykologisk fackterm för mänsklig kontakt.
Rådata för kvalitativa studier är rena beskrivningar och citat från de intervjuades situation resp. deras uttalanden  (Patton, 1990, sid. 31). Beskrivningarnas syfte är att ta med läsaren i undersökningens omgivningar  (settings). De rena citaten, gärna tagna från bandinspelningar, hjälper till att skilja på data och tolkning av data.